Mia Wilemoll om sin RLE-operation

Du gjorde ju en RLE-operation, varför?

Innan jag började på Vårda hade jag kanske funderat lite på om jag kunde göra en laseroperation på mina ögon. När jag arbetat på Vårda ett tag förstod jag att det jag kunde göra för att bli fri från mina glasögon var en RLE. Så när min syn försämrades ytterligare och jag skulle vara tvungen att byta glasögon bestämde jag mig för att göra operationen.

Hur var själva operationsdagen, vad hände?

Min operationsdag var en dag då vi hade operationer och jag arbetade som vanligt i teamet med kirurgen och opsjuksköterskan. Efter att vi opererat fram till kl. 15 fick jag börja med att droppa mina ögon med pupillvidgande droppar ett par gånger. Jag satte mig i stolen som sista patient på schemat, mina kollegor fick göra det arbete som jag i vanliga fall gör vid operationer. Dom sköljde mina ögon, droppade bedövningsdroppar i ögonen, sprittvättade runt om ögonen. Sedan sätter man fast en ögonlockshållare på ögat som gör att du inte kan blinka. Men det är så att det känns som att du kan blinka och hjärnan tror att du blinkar. Sedan får man titta upp i ett starkt ljus, det är obehagligt i ungefär 15 sekunder. Kirurgen tar sedan bort den lins du har i ögat och ersätter den med en konstgjord lins.

Vad är det bästa med att ha opererat sig?

Det bästa med att operera sig är att jag inte behöver köpa nya glasögon och inte oroa mig att jag kommer att se sämre och sämre. Det är en frihet att vara glasögonfri, t.ex. när man som jag skall sätta på sig makeup, noppa sina ögonbryn. Och bara det att gå och köpa vilka solglasögon helst. Detta låter kanske fånigt men för den som har glasögon så kan sådana småsaker vara besvärliga.

Gjorde det ont?

Operationen är INTE smärtsam, det man känner är ett tryck i ögat, jag upplevde det som lite obehagligt men absolut inte smärtsamt.

Var tiden efter jobbig?

Eftersom jag opererade mig på min arbetsplats så hjälpte jag till att städa undan efter min operation. Jag såg lite suddigt men det berodde på de bedövnings-och de pupillvidgande droppar som jag fått. Jag var väldigt känslig för solljuset när jag gick hem även fast jag hade solglasögon. Dagen efter var jag på jobbet som vanligt. Jag upplever inte att jag hade några problem då jag hade tagit till den information man får i samband med förundersökningen och samtal med kirurgen.

Efter ca 2 veckor hade min hjärna och mina ögon fått ett bra samarbete, och jag upplever inte att jag har några problem med mitt seende.